Jag kan börja med att erkänna - ja jag gillar Robert Downey Jr. Hans rolltolkning i den här filmen är arrogant, narcisisstick och lekfull. Han spelar rollen med en sån lätthet och charm att jag kan inte göra något annat än och charmas av honom. Synd bara att resten av filmen inte riktigt håller samma höga standard som han.
Handling? Den fanns - men knappt. Det fanns lite action, lite bitterhet, lite explotioner och lite kärlek (ytterst lite). Var det något i den som förvånade mig? Nej. Var den exakt som jag förväntade mig? Ja! Ingen oscarsvinnare, ingen film som kommer hållas kvar i minnet.
Den som också gjorde en bra rolltolkning var den konstiga men ändå geniala Sam Rockwell. Han är som bäst när han får spela en maktgalen, lite ostabil höjdare som gör allt för sin egen vinnings skull.
Regissören till Iron Man 2 är densamma som till Iron Man 1. Det förbryllar mig lite, jag gillade ettan jätte mycket och jag tyckte den hade handling och lämnade ett allmänt gott intryck. Men detta är väl uppföljarnas förbannelse igen? Jon Favreau är regissören och en av skådespelarna i filmen. Han borde kanske ha koncentrerat sig helt och hållet åt att regissera?
Det märks i slutet på filmen att en tredje film troligtvis kommer att komma, de slänger in ännu en plot som inte riktigt reds ut. Samuel L Jackson gör ett gästspel, han visar sig vara ledaren för organisationen S.H.I.E.L.D. Jag vet inte riktigt om jag tycker att det är en bra idé med en tredje film men så länge Robert Downey spelar i den kommer i alla fall jag att kolla.
Jag är lite besviken, personligen har jag under årens lopp gillat allt som kommit från Marvel men det förändras väl nu när Disney äger dem? De kan kanske inte vara lika råa längre? Det är inte riktigt Disneys form att göra film..vi får se vad framtiden visar....
Länk till recension på dn.se och svd.se
Läs även andra bloggares åsikter om Iron Man 2, bio, recension
