Paul Conroy vaknar upp i en kista, en träkista, lite smått mörbultad med gammalt blod runt huvudet. I kistan har han en mobiltelefon och en tändare.
När filmen börjar hör man bara stön och ser en mörk bioskärm. Detta är ett enkelt trix men lyckas verkligen med sitt syfte, hela salongen tysnade, spänningen ökade och förväntningarna blev högre... sen följde det 90 min av ångest, förväntningar, hopp och uppgivenhet. Emellanåt kommer det in politiska punchlines men samtidigt känner inte jag att det är fokus i filmen. Utan mer hans väg från hopp till den punkten då han inser..
Rodrigo Cortés är väldigt okänd för mig, men med denna filmen (som de spelade in på 17 dagar) blir han helt klart intressant. Han har lyckas skapa en film, som håller i en från början till slut. Detta är en bedrift med tanke på att hela filmen utspelar sig i en kista av trä.
Ryan Reynolds, som spelar huvudrollen, imponerar - faktiskt. Jag har främst sett honom i rom-com filmer och diverse serier och ärligt talat inte sett honom som en seriös skådespelare men denna film får mig helt klart att ändra åsikt. Jag hoppas att han förvaltar denna möjlighet väl och gör kloka val i framtiden så att han kan fortsätta att ses som en seriös skådespelare.
Länkar;
Wiki
Imdb
recension i dn.se
recension i svd.se
Läs även andra bloggares åsikter om Buried, Ryan Reynolds, Rodrigo Cortés, Bio, Recension
